Genom ett kyligt Frankrike……..

Vi startade från vår fina plats intill sjön i Clérac, efter att maken köpt en baugette i boulangeriet runt hörnet, gott till frukosten.

Nu var siktet inställt på en ställplats i Tours, Idag regnar det inte men det är fortfarande kyligt. Människorna är klädda som hemma på vintern. Vi har inga sådana varma kläder, kängor och tjocka jackor med oss. Som tur är har vi regnkläder, tjocka tröjor och mössor i golfbagen.

Men det blommar efter vägarna och i rondellerna har tulpanerna blommat ut. Det har ju varit varmt här nere innan nordanvinden och kyligare luft kom in från väster. Magnolian blommar också samt alla dessa gula buskar efter vägen som lyser upp tillvaron.

Tur är det ju, att vi har dessa rapsfält att glädjas åt. Det är så starkt gult att det känns i ögonen.

Det finns ändå mycket att vila ögonen på, annars är ju de franska byarna väldigt gråa och färglösa. En kompis sa att ”det har nog ingen färgfabrik i Frankrike” eftersom alla hus är gråa och byggda i sten.

 

 

Infarten till staden Tours.

Här har vi nu stannat för natten, mitt i staden Rouen intill kanalen.  Här har cirkusen kommit till stan’…. en kamel och en lama såg vi på infarten. Kanske är de kvar i morgon också.

 

Den här bilden tog jag för ca 11 år sedan i Keuekenhof  utanför ingången…..

Hoppas få se dem i år igen.

Lapphandskar i luften…….

 

Nu har vi rullat färdigt för idag, och vi har stannat i Clérac  nordost om Bordeaux.

När vi vaknade i morse så regnade det och det kom vitt i luften, det var stora ”Lapphandskar” och det var 2 gr……

Detta väder är ju inget som vi väntat oss så här långt ner i Europa, inte minst i Spanien, för det var nästan lika kallt i Casan. Nu kan det bara bli varmare och vi tror att värmen kommer så småningom. Idag har vi kört genom franska byar och inte några stora vägar så därför blev det bara 25 mil idag.

Blommorna har slagit ut i rabatterna, men med denna kyla så stannar väl växtlighet.

Fina allér och ingen bebyggelse.

Alla dessa gula buskar som finns överallt, vet inte om det är samma buskar som vi ser nere på kusten.

Det växer överallt på stora fält och vid sidan om järnvägen.

Nu har vi hittat en fin ställplats i Clérac. En plats vid en liten sjö/damm med 5 platser. Vi var ensamma när vi kom och nu är vi fyra husbilar som gör sällskap i natt.

Är snart tillbaka igen…….

 

 

 

Mot tulpanlandet……

Tänk nu skall vi åka till tulpanlandet igen. Vi har ju varit där ett antal gånger, men sista gången var det så kallt så de hade inte slagit ut.

Vi skall träffa några vänner i Holland och fira påsk, så vi får hoppas att tulpanerna har slagit ut. 

 

Vi sov  över i Arahal öster om Sevilla och fortsatte norrut mot Aljecén, väster om Madrid. Nu har vi kommit till Palencia norr om Valladolid. En gratis ställplats med alla faciliteter, man betalar för det du villa ha, dusch och påfyllning.

Nu har vi städat och tvättat bilen utvändigt och invändigt, så nu är vi färdiga för ytterligare några mil på vår väg till tulpanerna. Idag tog maken en tur till staden på cykel medan jag bloggade. I morgon eller på onsdag kör vi in i Frankrike. Nu mat på g…..

Vi hörs på vägen!

Nu drar vi norrut…..

Under november månad åkte vi utefter kusten, och hälsade på vänner i Los Alcazares, samt spelade lite golf på Alboran GK tillsammans med kompisar. 

Vi åkte även ner till Almerimar och träffade vänner därnere, innan det var dags att återvända till ställplatsen Anibal och Aguilas samt att skriva in oss för golf för december månad. Vi installerade oss på Anibal tillsammans med ca 10 andra husbilar.

Nu blev det både golf, jul och nyår på Anibal tillsammans med alla andra vänner och bekanta sedan flera år tillbaka. Golfen gick väl både bra och dåligt, men så är ju golfen. 

Efter alla helger var det dags att lämna Anibal för denna gång. I början på januari tog vi en ny ur norrut till Los Alcazares där vi stod i några dagar. Vi cyklade, åt pizza, hälsade på kompisar som låg en bit utanför ställplatsen. Där stod vi i några dagar tillsammans med dem och hade trevligt, men ack så blåsigt.

Nu har vi kommit till mitten av januari och det är dags att åka till Casan och titta till den. Vi hälsar på våra vänner sedan många år tillbaka. De flyttade till Spanien för 25 år sedan, tidigare tillbringade de semestrarna här nere. Vi åker på marknader, träffar bekanta i La Cala Mijas. Vi gör en utflykt till Estepona och träffar ytterligare vänner. Gör några avstickare österut mot Roquetas del Mar, men nu var det dags att stänga till Casan.

Den  24 mars låste vi Casan och styrde mot Sevilla och en ställplats som heter Arahal.

Det har blivit ett antal mil utöver de 321 mil, som vi kört ner till Casan. Så det blir några mil till innan vi åter är tillbaka till Sverige.

Vi hörs på vår resa norrut mot tulpanerna.

En bit på väg….

Det har blivit höst även i övriga Europa. 

Vi vaknade till ett kallt Perleberg, 8 grader ute och 12 grader inne, men det blev fort varmare inne i HB.

Vi lämnade Perleberg och styrde kosan mot en ställplats i Bad Hersfeld ca 40 mil söderut. Ställplatsen låg intill en sportanläggning. 

Vi lämnade Bad Hersfeld och körde till Offenburg för att träffa vänner som var på besök i sin hemstad Offenburg. Vi stod på en ställplats som är en husbilsfirma. Vi blev hämtade kl 18,30 och bord var bokat till 19,00. Det blev ett kärt återseende eftersom vi inte setts på två år. Vi hade kunnat stanna en dag till i deras sällskap, men de hade barn och barnbarn som också ville ha deras besök.

De här stora högarna (berg) såg vi flera stycken, men vad är det? Maken tror att det är brunkol. Någon som vet?

Idag fick vi köpa ett nytt bilbatteri. Bilen ville inte starta på morgonen, men med hjälp av startkablar kopplat till bodelsbatteriet fick vi igång den. Kom iväg från Offenburg lite sent på dagen därför blev det inte så lång sträcka idag, men vem bryr sig……..

Vi fortsatte vår färd mot varmare väder och hamnade i Eugisheim, där vi varit ett antal gånger tidigare, lika fint varje gång.

Vi har tidigare stått på Antionio Stoffel men de har bara fyra ställplatser och där var fullt. Därför blev det Bannwarths vingård, där vi också stått, och där fanns det plats.

Vi åkte vidare och nu har vi siktet inställt på Saint Pourcain-sur-Sioule.

Infarten till ställplatsen Saint Pourcain.

Det blev ca åtta timmar bakom ratten. Vi stannade till och köpte ost i ett Fromagerie och bröd i ett Boulangerie och vin från vingården. Det blev en fin kväll efter en lång dag.

Nu bestämde vi att vi skulle åka A75 ner till kusten. Den är fin och man kommer en lång sträcka på kort tid. Inga köer och lite trafik, så det flöt på bra. Vi hade tagit ut en plats i Gruissan, eftersom platsen i Narbonne har stängt.

En skymt av Millaubron. Vi åkte ner till Millau och tog ett break nere i byn för att sedan vända uppåt igen på A75. 

Vi körde ut till Gruissan, en fin hamnstad och en riktig sommarstad med ofantligt många båtar.

Dessa vadarfåglar såg vi på väg från Gruissan, vad de heter vet jag inte. Liknar pelikaner…..

Vi lämnade kusten och kör upp på den avgiftsfria motorvägen och kör ner till nästa stopp, som blev Vilamora.

Dagen därpå skulle vi träffa vännerna Maggan och Ingemar som stod i Almarda, norr om Valencia. Vi anlände på eftermiddagen och det fanns en plats bredvid deras bil. Vi blev mottagna med drink och middagen stod på bordet, så härligt. Tack för fint mottagande.

Nu skulle vi umgås i några dagar, så morgonen däpå åkte vi ner till San Fulgencio  (f.d Argentinaren). Vi har haft fint väder mellan 20-23 grader, lite svalare på kvällen och natten.

I söndags (24:e) fick vi besök av andra vänner som kom cyklande från Santa Pola med lilla vovven Sigge i en kärra på släp. De uppmätte sträckan till ca 3 mil tur och retur, med vätskekontroll på vägen, bra gjort…..

I morgon onsdag skiljs våra vägar, vi åker söderut och skall träffa andra vänner i Torrevieja, innan vi fortsätter mot Aguilas och golfen. Tack för några fina dagar med god mat och dryck samt mycket snack och skratt.

Tack för att ni kikade in!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi bestämt oss….

Denna pelargon fick jag av vännen Marie-Louise hösten 2019 när hon inte ville ta med den tillbaka till Sverige. Jag döpte blomman till ”Maja” tog den med till Casan och den fick vara med hela vintern. När vi åkte till Portugal i 14 dagar fick hon vara ensam utan mat och vatten i Casan, men hon är viljestark den gamla, hon klarade sig bra. Sedan åkte hon ut och in från husbilen på alla ställplatser på vägen hem till Sverige.

.Hon var lite krasslig i våras, så jag satte om henne och tog några sticklingar och satte ner. Nu är avkomman lika stor som mamman. Dottern (döpt till ”Lisa”) är inte mogen än, men hon är på gång. Nu har jag bestämt att både Maja och Lisa får stanna hemma i år.

Nu är förberedelserna inför vinterresan i full gång. Som vi har väntat och resonerat om vi skall åka eller inte, och i så fall när, och hur ser läget ut i övriga Europa. Men nu har vi bestämt oss att åka till värmen igen och lämna hösten och vintern här i Sverige. Vi har ju alla upplevt en annorlunda tid de senaste två åren så det känns bra att åka, om än man får ha begränsat umgänge och hålla sig till vissa restriktioner. Det får vi ju göra här hemma också.

Svamp, blåbär och lingon har vi fryst in, nu är hösten här och då är det dags att dra söderut.

Vi startade 14,00 från Redslared och var framme i Trelleborg vid 19-tiden, efter att ha uträttat några ärenden på vägen. Vi övernattade i Skåre hamn för att dagen därpå ta färjan till Rostock kl 07,30……det var länge sedan klockan ringde så tidigt.

Vi körde av färjan vid 13.30 – tiden. Vi tankade och handlade på Bordershop innan vi fortsatte på väg 19 mot vårt mål för dagen, som var Perleberg som ligger nordväst om Berlin, en ställplats med ett fåtal platser. 

En sträcka på ca 20 mil blev de idag, i morgon blir det en längre bit.

 

Väl mött igen!

Hemma i Sverige igen

Nu har vi kommit hem efter vår övervintring 2019 – 2020.

Vi kom hem en månad tidigare än beräknat i år, och det är vi glada för idag.

 

Efter att ha varit hemma i Sverige i tre veckor, runt juletid, så återvände vi till Spanien, och husbilen. Vi stannade i Casan ca en vecka, därefter åkte vi till Portugal för att titta på damfotboll.

Vi stängde ner Casan än en gång och åkte ner till vår strand vid Simbad och stod där över natten.

Morgonen därpå styrde vi kosan mot Portugal. Vi stannade till i Chipiona en fin liten kuststad som vi besökt tidigare.

Strandpromenaden i Chipiona, här stod vi intill muren.

Här dukade vi upp på muren, lite tapas tillsammans med Cava.

Från Chipiona fortsatte vi norrut mot Sevilla. Öster om Sevilla hittade vi en ställplats med allehanda djur.

Vi möttes av en massa storkar som satt på parad i sina bon vid uppfarten.Här fanns grisar, storkar, åsnor, hästar och hundar.

Här bodde hängbuksvinet ”Stina” som hade sällskap av hönan ”Agda”.

Nyfikna åsnor som väntade på mat.

Många storkar och storkbon fanns på ställplatsen.

Vi fortsatte mot Portugal och stannade till i Olhao, på en ställplats där vi varit tidigare. Dagen därpå cyklade vi in till centrum och saluhallen. Vi åt också lunch innan vi trampade hemåt.

Vi tittade på två matcher i Lagos och Faro. Tyvärr förlorade Sverige båda matcherna. Efter fotbollen åkte vi västerut till Sagres. Vi skulle besöka den stora keramikhallen som låg efter vägen ut till Sagres.

Vi stannade i Portugal några dagar, innan vi vände tillbaka till Spanien och Casan.

Den 19:e mars stängde vi Casan. och bestämde att styra kosan hemåt. Vi hade ju suttit i karantän en vecka, och tyckte att vi lika gärna kunde sitta i husbilen. Vi hörde av vänner och bekanta som var på väg hem, att de började stänga till gränserna i Europa. Vi städade och stängde till Casan, handlade mat och dryck för att ha hela vägen hem, för att slippa gå in och handla någonstans.

Packade in ”Majablomman” som har hängt med sedan i höstas. Fick den i oktober eftersom ägarinnan skulle åka hem till Sverige, och vi skulle fortsätta till Casan. Den fick stanna i Casan när vi gjorde utflykten till Portugal, med hopp om att den skulle klara sig.

Och se det gjorde den. Så nu är den värd att få följa med till Sverige, få se hur den klarar det…

Vi åkte motorväg upp till Granada. Barragemer fanns det gott om, fina uppdämningar med turkosfärgat vatten.

Vårt första stopp blev Guadix öster om Granada, ca 25 mil. Här parkerade vi för natten, inte den bästa, men ok för en natt.

Vi startade dagen därpå med sikte på en ställplats i Xativa, en tripp på ca 40 mil.

Här fick vi vänta medan alla fåren tar sig över vägen. 

Fina planteringar i staden Xativa.

Här såg vi också första tecknen på att allt inte är sig likt. Här köade folk till mataffären med två meters avstånd. Vi undrade hur det skulle se ut längre upp i Europa. Bra att vi hade handlat så vi skulle klara oss hem till Sverige.

Här har vi parkerat på en ställplats i Xativa. Gott om plats därav parkeringen…….

Dagen därpå tog vi sikte på en ställplats som vi gästade på vägen ner i höstas, Viacamp. Vi åkte via kusten på väg Ap7, som nu är avgiftsfri för vissa sträckor. Rundar Valencia förbi Peniscola och tar av mot nordväst mot Lleida.

Vi åkte förbi många fina platser, blommor och fin natur.

Många fina blommor efter vägen. Dessa gula blommor kan man se överallt längs vägarna i Spanien.

Så lite trafik som vi hade på vägen hem, har vi aldrig upplevt.

Alla dessa rosa blommor, vet inte om det är mandelblommor…….Här har vi kommit upp till norra Spanien.

Ingen trafik på vägarna, nästan ensamma.

Solen sken, men ack så kallt i vinden, inget utesittande. Fin ställplats här i Viacamp utanför Huesca, nära franska gränsen.

Fjärde dagen hade vi siktet inställt på att köra in i Frankrike. Vi körde genom en tunnel som ligger lite väster om Andorra. Vi har tidigare kört Somport tunneln, men denna gång valde vi att åka en tunnel som är något kortare, ca 6 km lång.

In i Frankrike genom tunneln…….

Grått, trist och tomma gator……

En grå by, ser ut som i Alperna.

Ingen trafik, vi körde genom Toulouse där var det heller ingen trafik.

Här har vi dragit åt handbromsen för natten på ställplatsen Uzerche, norr om Toulouse. Fin plats tillsammans med två andra bilar. Det blev ca 50 mil idag också. Vi tokkör inte, så det blir inte så långa sträckor varje dag. Det är bara i Frankrike som vi har kört betalväg.

Följande dag siktade vi in oss på en plats i norra Frankrike och staden Lille.

Sträckan blev ca 65 mil, så det blev en lite längre sträcka, jämfört med tidigare dagar. Här stod vi på en ställplats i Douai utanför Lille, en grusplan och en stor parkering tillsammans med några andra bilar.

Här blev vi invinkade av polisen vid gränsövergången till Belgien för kontroll. De frågar varifrån vi kom och vart vi skulle. Inga problem när vi skulle till Sverige.

Vi körde obehindrat genom Belgien och Nederländerna. Ovanstående bilder tog jag i fjol på hemvägen. Men i år åkte vi ju hem en månad tidigare och nu såg vi inga tulpaner. 

Vi hittade en fin ställplats intill kanalen i Zuid Broek, öster om Gröningen där vi stannade för natten.

Här står vi lugnt och skönt med utsikt över kanalen. 

Dagen därpå  blev vårt sista stopp, och det blev på Citti parkeringen i Kiel, för att sedan ta färjan över till Göteborg. 

Nu har jag äntligen sammanfattat vår resa 2019-2020, det tog lång tid, och det blev lååååångt men bättre sent än aldrig.

 

…..alla ni som läst och kommenterat samt följt oss på vår resa! Denna resa blev det ca 1300 mil.

Att skriva och berätta om alla platser samt upplevelser vi har besökt, har varit ett nöje.

Hur det blir nästa vinter, det vet ingen, inte vi heller. Kanske blir vi hemma i Sverige denna vinter.

Jag (Ulla) har knackat på tangentbordet samt fotat och redigerat. Maken (Torgny) har korrekturläst samt bidragit med minnet…. 

 

Åter till värmen

Efter att ha varit i Sverige i nästan en månad, så är vi tillbaka till Casan igen.

Det blev mycket åkandet hit och dit för att träffa alla, och några hann vi inte med.

I Sverige har ju vädret inte varit det bästa i vinter. Vi hade regn, blåst och dimma i stort sett hela tiden vi var hemma. Vi eldade nästan varje dag, och gjorde av med nästan en kubik ved. Vi tröstade oss att snart åker vi tillbaka till värmen.

Det känns att vi har tre hem, Svenljunga, husbilen Ada och CasaMia i Spanien. Ibland vet vi inte var vi har våra saker, men det är ändå ett angenämt problem. Nu skulle några saker med till Casan och några till Ada, och med ”komihåglappar” så kom allt med.  

Vi har nu varit i Casan i knappt två veckor och nu packar vi åter husbilen för en tripp till Portugal. Vi skall åka och titta på fotboll. Svenska tjejlandslaget spelar fotboll i Algarve Cup, och det tänkte vi åka och titta på. 

I torsdags stängde vi Casan och åkte ner till Simbad, ”våran badstrand” och övernattade där. Maken skulle på årsmöte i föreningen dagen därpå. Fredag eftermiddag åkte vi vidare till Chipiona, en ort i närheten av Jerez i västra Spanien.

Fyren i Chipiona, här har vattnet dragit sig ut, det är ebb.

Här har vi dukat och hällt upp Cava, med lite tillbehör på muren framför husbilen. Vi stod nämligen med framhjulen upp på strandpromenaden. Parkeringsvakten hänvisade oss till denna fina plats.

En fin solnedgång fick vi också se.

Det var verkligen fint här på promenaden, här är vattnet på väg tillbaka.

Trångt och gemytligt samt pittoreskt.

Vi låg kvar i Chipiona ett par nätter, och igår måndag åkte vi norrut mot Sevilla. Man måste ju åka runt hela floddeltat och upp till Sevilla, innan man kan komma över till Portugal.

Nu har vi kommit in i storkarnas område. Här finns storkbon på varenda kraftledningsstolpe. Ibland kan man se byggen i två våningar också.

Bevattningsrännor i flera mil gjorda av cement. Dessa vet vi inte om de används fortfarande.

Nu har vi kommit till ställplatsen Dehesa de Abajo, sydväst om Sevilla på vår väg till Portugal. På uppfarten till ställplatsen var det fullt med storkar. På denna ställplats hade de guidade turer för att titta på storkar.

Dehesa de Abajo.

En strålkonstruktion som liknade en gräshoppa, stod placerad utanför restaurangen.

På gården fanns också åsnor, hönor, grisar och hundar med valpar. En riktig bondgård med andra ord. Här står åsnorna och väntar på mat. Det kom en man på eftermiddagen och utfodrade djuren, och när han kom sprang åsnorna till mathon för att får mat. Jag frågade om jag fick mata dem med morötter, och det fick jag.

Ett hängbukssvin fick vi också se tillsammans med hönor och tuppar. 

Igår tisdag fortsatte vi mot Portugal.  De håller fortfarande på och reparerar bron, de gjorde de för två år sedan också. 

Vi körde in i Olhao på eftermiddagen. I morgon cykeltur för att uppleva gamla minnen. Vi stod här senast 2011, så i morgon tar vi en tur på cykeln. 

 

I nästa vecka blir det fotboll i Faro.

 

Äntligen har jag fått iväg ett inlägg, efter mycket strul med min Mac. Älskar min Mac, men när den inte fungerar som jag vill, är det inte roligt.

Nu har vi köpt en ny mus med tråd, och det verkar fungera bra, än så länge.

Kram tills nästa gång….

God fortsättning

 

Ja, nu är julen över och alla dekorationer är bortplockade. 

Här i Spanien är buskar, träd och rondeller fortfarande i full blom.

När vi åkte till marknaden i förra veckan, så fanns dessa blommor i rondellen i La Cala Mijas. Före jul så planterades tusentals julstjärnor ut i rondeller, parker och i planteringar runt om i omgivningen. En del är uppryckta, men de flesta har fått står kvar och är fortfarande i full blom.

Nu förbereder vi oss för att i nästa vecka flyga hem till fäderneslandet. Där skall vi träffa nära och kära i några veckor. Vi åker från ett varmt och soligt Spanien, till ett grått och regnigt Sverige, men vi återvänder snart.

 

 

På återseende!