Om Ulla & Torgny

Övervintringen 2017 - 2018 åker vi återigen till Spanien. Vi tänkte också åka över till Marocko tillsammans med ett par andra bilar.Tillbaka till vår Casa i Spanien, för att sedan fortsätta vår resa genom Europa. Beräknar vara hemma i början på maj 2018.

Nu rullar vi vidare…….

Nu är golfen till ända och vi säger hej till alla våra vänner som vi har umgåtts med under en månad.

Nu åker alla åt var sitt håll, vi åker söderut efter kusten mot Almerimar och Roquetas, för att så småningom vara i Casan i mitten på november.

 

Det har blivit mycket golf, men också mycket annat roligt. Bl a grillkvällar, tapaskvällar, paellakvällar och bouleturnering.

Det blev en Paellaafton även i år. Med tre stora pannor tillverkade vi tre stycken paella som hade en strykande åtgång.

Här är det kö för att få någonting på tallriken, och tomma blev pannorna.

Här har vi haft tävling, men efter otroligt skyfall och mycket regn, så avbröts tävlingen. På eftermiddagen kom solen tillbaka, och allt material plockades fram för torkning.Även klubbor plockades ut ur sina bagar, allt var blött. Läs mer

Aguilas – Aguilon

 

Efter en dryg vecka på rull genom Europa, så är vi nu framme vid vårt första mål. Àguilas och golfbanan Aguilon. 

Nu ”peggar” vi upp och spelar obegränsad golf i en månad tillsammans med 18 andra husbilsgolfare. Vi var bland de sista i gänget som anlände till vår ställplats Anibal. Så roligt att träffa alla igen, en del har vi ju träffat i Sverige, men några var nya. 

Vi lämnade Eguisheim och styrde kosan mot Saint-Pourcáin-sur-Sioule, där har vi stått tidigare år, och det är en fin ställplats.

Infart till Saint Pourcain sur Soule.

Ser ut som Triumfbågen….

Nu har vi kommit till Grussian Plage, söder om Narbonne, där vi övernattade längs kanalen.

Här kör vi rakt igenom Valencia, och vilken stad, mycket trafik och stora rondeller, svårt att tolka GPS:en.

Oj, så fint jag tyckte denna väg var. Den körde vi på från Navaracles ut till kusten till El Saler, söder om Valencia.

Nu är vi framme vid Aguilas och golfbanan. Vädret är fantastiskt, Medelhavet är 27 grader varmt och i luften är det lika varmt, kanske lite till.

Nu blir det mycket golf, i morgon är första tävlingen sedan är det gemensam tapas på fredag. 

 

Titta gärna in och hälsa på!

Molsheim – Éguisheim

 

Route des vins har vi kört idag en slingrande väg i Alsace dalen.

Vi körde mot Molsheim och sedan på slingrande vägar söderut i ca 10 mil och har stannat till i Eguisheim på en vingård. Vi körde inte så långt idag för vi ville stanna till på någon vingård och titta oss omkring. Och det blev en cykeltur med lunch i byn, och därefter vinprovning på vingården. Det blev 4 vinflaskor som fick följa med oss till bilen.

Nu kör vi genom böljande landskap och en massa vinodlingar. Sällan har så många små byar och städer bjudit på så intensiva blomsterupplevelser och det har en alldeles speciell förklaring. Sedan ett antal år hålls en högst organiserad blomstertävling mellan orterna, med jury och allvarliga sammanträden. 

Vi kör genom by efter by och alla är likadant utsmyckade, framför allt är det hängpelargonerna som dominerar. 

Gator och torg är utsmyckade med alla tänkbara blommor.

Kullerstensgator och korsvirkeshus. Färgglada hus och utsmyckade gator.
Vinodlingar längs sluttningarna.

Det är trångt på vissa ställen.

I väntan på lunch.

Här anländer 30 tunnor vindruvor.

Här hälls druvorna i en behållare som sedan hamnar i rännan. Ett ”Paternosterverk”.

Vi fick smaka på druvorna och de var väldigt söta men små.

Här åker druvorna på en rostfri ränna till en cistern, vad som händer sedan vet vi inte. Här har man roligt på jobbet.

Här spolar man tunnorna med högtryckstvätt.

 

Vingården Domaine Antoine Stoffel, var vingården som fick besök av oss.

Ett väldigt gott vin…..SKÅL

Vingården Domaine Bachert

 

Idag har vi tagit oss ner till Alsace området, ca 30 mil söderut.

 

Route des Vins startar i norr vid Marlenheim, som ligger ett par mil väster om Strasbourg, och sträcker sig 17 slingrande mil ner till staden Thann, ett par mil väster om industristaden Mullhouse.

Vi stannade till på vingården Domaine Bachert i Barr.

Här har vi parkerat oss för natten.

 

 

Välkommen in!

 

Nu förbereder vi oss för ännu en resa söderut….

Nu är mina gladiolius upptagna och nerbäddade, utemöblerna är undanställda, lökarna är nedgrävda, bilen tvättad och genomgången.

Nu är det inte mycket som återstår, innan vi tar färjan ner till Europa och ännu en övervintring på varmare breddgrader.

Tanken denna vinter är att vi skall åka och spela golf (som vi gjort de senaste 4 åren) i Aguilas och golfbanan Aguilon. Där stannar vi en månad tillsammans med många andra husbilsåkande golfare. Därefter flyger vi hem i slutet på november för att fira jul och nyår. Vi har ju inte varit hemma i Sverige någon vinter på 7 år, så nu tyckte vi att det var dags.

Sedan flyger vi tillbaka i början i början på februari, för att sedan dra oss sakta norrut mot Sverige. Vi beräknar vara hemma i början på maj. Så ser vår vinterresa ut, om vi får vara friska och allt går som vi beräknat. 

Sommaren gick fort även i år. Mycket golf har det blivit och några turer till vänner och bekanta också.

Det började med Påskagolf i Herrljunga. Värdpar på Herrljunga var Berit Lennhede och Lasse Frejmyr.

Så var det dags för Vårgolf på Vinbergs GK, där vi och Rigmor och Rolf var värdpar.

Direkt efter Vinberg åkte vi till Östersund för att fira sista barnbarnet (förutom Julia som är 1 1/2 år) som tog studenten. Stolta föräldrar.

Vart tog tiden vägen, jag bara undrar?

Därefter blev det golf  på Sjögärde gofklubb i mitten juni, där Caravanparet spelades över två dagar i strålande väder. På denna tävling var Barbro och Krister Egnér samt Yvonne och Tore Karlsson värdpar.

Sedan var det dags för RMJönåkers GK i slutet på juli. Här är det Maja som mäter avståndet till vattnet. Hon vann sedan damklassen.

Här det Margareta som puttar och Inga-Lill väntar på sin tur.

Här sitter vi och väntar på ledarbollen som är på ingång.

Hösttävlingen gick av stapeln på Bredareds Gk, där Ingemar och Ulla var värdpar.

Ja, så var det augusti månad och då var det dags för den årliga kräftträffen. Därefter var det dags att börja tänka på vår resa söderut. Vi hade bokat färja den 21/9 och nu var det hög tid att packa bilen och stänga till huset.

Jag kunde ju inte åka ifrån blommande orkidéer, utan en fick följa med på resan, den skjuter nya  skott och förhoppnings nya blommor. Alla mina kryddor fick också plats i bilen. 

Överresan gick bra trots stormen Knud. Stena har fina och stabila båtar, det gungade lite, men helt ok. Vi och Ohlssons åkte till Citti morgonen därpå för att handla och äta frukost. Därefter åkte vi till Greven som första anhalt. Vi hade bokat bord till kl 18,00, för att avnjuta den omtalade wienersnitzeln. Vi fick sällskap av makarna Blomgren som hade anlänt tidigare på dagen.

Morgonen därpå regnade det och vi kom iväg sent på förmiddagen. Vi satt och klurade ut vilken väg vi skulle åka ner till Alsace. Vi bestämde att åka A1 mot Frankfurt aM. Det regnade hela tiden så farten reducerades till 70-80 km. Vi drog till handbromsen norr om Frankfurt aM. Vi svängde av autobahn vid Wetzlar och hittade två ställplatser.  

På den första ställplatsen var det så mycket vatten att vi valde att fortsatta till nästa plats.

Här fanns det plats så nu står vi här i natt, och tänk det har slutat regna. Nu laddar vi för kvällen för att titta på golfen och Tiger Voods.

I morgon styr vi kosan mot Alsace och Route des Vins (Vinvägen) och Molsheim som första stopp.

 

Välkommen att titta in och följa oss på vår resa!

Hemma i Svedala igen

 

Nu har vi varit hemma i drygt en vecka och det kändes skönt att vara hemma igen. Vädret har ju inte varit det allra bästa, i Spanien och Portugal. Även i Marocko var det  kyligt och blåsigt. 

Köpte dessa tulpaner i Tyskland innan vi lämnade landet och det har varit så fina hela tiden här hemma, de var verkligen färska.

Vi förflyttade oss från Harlingen i Holland till Elsfleth i Tyskland, där stannade vi i 2 nätter. Här tog vi en cykeltur på 1,5 mil, fikade i solsken på stan’ och stod på första parkett intill kanalen.

Dagen därpå åkte vi vidare till Schacht-Audor intill Kielkanalen. 

Här står vi också på första parkett, vilken trafik det är på denna kanal. Rolf kunde ge oss upplysningar om varje båt som kom och gick. Hur stora de var, varifrån de kom och var de skulle. Han var en fin guide…

Här kommer stora och små båtar på rad som på ett pärlband, ”de e någe visst med båtar och vatten”……

Då var det dags för en cykeltur, obligatoriskt när man kommer till en ny ställplats. Man måste ju undersöka hur det ser ut, samt att luncha lokalt.

Vi cyklade längs kanalen till en hiss som tog oss ner till en tunnel, som vi sedan cyklade genom till andra sidan kanalen, till staden Regensburg.Här har vi kommit till en park, som var full av krokusar, blåa,vita och gula. Det var ingen som gick på denna krokusäng, utan alla gick med kameror och fotade. Folk promenerade och cyklade, som vi. Då tyckte vi att ”nu har våren kommit”……vilken blomsterprakt.

Fortsätter att cykla runt i staden………….tills det var dags att ta en fikapaus. Tillbaka till ställplatsen, nu tog vi den andra vägen tillbaka, dvs färjan som skulle föra oss tillbaka till andra sidan. Vi fick vänta en stund tills denna farkost hade passerat.Sedan var vi tillbaka till ställplatsen, och nu visade mätaren 1,5 mil, och finväder hade vi hela tiden. 

På måndag går färjan från Kiel till Göteborg och vi har sällskap med ett annat par som spelat golf i Aguilas, så vi är tre ekipage som vänder hemåt.

Jaa, nu skall resan sammanfattas, med allt vad det innebär. Många frågor som skall besvaras och ta ställning till. Resan har bestått av 1 400 mil genom Tyskland, Frankrike, Spanien, Marocko och Portugal och tillbaka upp genom Europa via Frankrike, Belgien och Holland.

En resa att minnas, så mycket folk som vi träffat och som vi skall träffa i Sverige. Människor som har varit ute i 5-10 år och fortsätter att åka år från år. Då måste det vara något speciellt. 

Ulla har knackat på tangentbordet samt fotat- maken Torgny har bidragit med minnet!

Hoppas vi ses och hörs till hösten – när det är dags att dra söderut igen! Däremellan kanske det kommer en och annat inlägg….

…..alla Ni som har läst och kommenterat och följt oss på vår resa! Att skriva och beskriva alla platser och upplevelser har varit ett nöje under vår resa. Nu kanske vi ses på riktigt! Var nästa resa går vet vi inte i dagsläget….

Strijensas – Harlinger

Vi stannade i två dygn i Strijensas och tog ner cyklarna och trampade in till närmaste by. Sträckan blev 1,2 mil, som tur var så lyste solen idag så det blev en angenäm cykeltur.

Några vårblommor mer än påskliljor och pingstliljor har vi inte sett ännu, lär väl inte få se några heller. 

Vi har nu kommit upp till Harlingen, en stad som ligger vid kusten som vi besökt tidigare och som vi tycker är en mycket trevlig ort. Tyvärr så är vädret inte det bästa, regn nu i eftermiddag och bara 7 grader, lite bättre i morgon, då kanske cyklarna kommer ner från stället.

Igår när vi var ute och cyklade såg vi några fasaner, men jag kunde inte fota dem. Men idag såg jag dem igen och nu fick maken stanna så jag fick ta en bild, men det var på så långt håll så den blev inte så bra. Men visst är tupparna vackra med sina långa stjärtar.

Vi såg även många knölsvanar ute på ängarna. Det var så mycket vatten överallt inte bara i kanalerna och i de uppdämda dikena, utan på åkrarna också. Så många fåglar har jag inte sett på länge, det var olika sorter en del kände vi igen och del inte. Stora flockar av vita fåglar, måste vara vadarfåglar av något slag, änder, gäss, måsar, svanar, duvor, kråkor och fasaner.

Holland är ju allmänt känt för sina väderkvarnar, men vi såg bara denna och den var i bruk.

Undrar vad de här statyerna skall symbolisera. De var placerade utanför ett nybyggt hus och stod på plattformar utanför huset.

Vi åker förbi den stora flygplatsen Schiphol, där planen ligger som på ett pärlband för att få tillstånd att landa.

Här kör vi över den 3,4 mil långa fördämning från Den Oever till Zurich på andra sidan Holland.

Nu står vi på en ställplats i Harlingen intill kanalen Van Harinxmakanaal. Här finns också en sluss med broöppning och det är livlig trafik på kanalen, det är pråmar, privata båtar och tvåmastade båtar som trafikerar kanalen. Vi står på första parkett.

Ovanstående är dagens etapp som blev ca 23 mil. Hoppas på bättre väder i morgon, regnet bara öser ner och himlen är svart. 

 

Vitsippan lär nog vänta på sig.

På återseende!